Min första riktiga kärlek är mitt förhållande med Marcus blomqvist! Vi har nu varit tillsammans i snart 4 år den 2:a Mars och vi är ny förlovad och lyckliga tillsammans! :)

Han var ouppnåelig, trodde jag, min första riktiga kärlek. Ett år äldre och med tjejer som ständigt hasade honom i hälarna. Men han tog fullständigt andan ur mig. Allt började med att Marcus var en typiskt " skolans snyggaste kille", så det var så man visste vem han var, och han hade tidigare haft ett förhållande med en utav mina bästa vänner, så genom henne visste jag även också vem han var sen tidigare, men vi hade inte den kontakten med varandra så vi pratade inte, vi kände liksom inte varandra även fast jag några gång träffat honom så växlade vi knappt ens nå ord med varandra. Marcus var den där 15 åriga playern som tidigare sagt hade tjejer som ständigt hasade honom i hälarna. Så jag tog inte han på allvar som alla andra gjorde, jag visste då att jag inte hade nån chans på den typen av kille och han var för mig helt ouppnåelig, " Jag var inte en av dom tjejerna" Trodde jag... :P Så jag hade inte ens dom förhoppningarna då,  Ialla fall..  Jag var heller inte en utav dom tjejerna som sökte honoms uppmärksamhet. Jag var "kär" som man säger fast jag egentligen inte visste vad ordet kärlek riktigt innebar då, i en annan kille som jag som sagt tyckte väldigt mycket om men som inte ens kände något för mig, och de gjorde jag då under 2 års tid innan marcus och hade full chå med de. Så jag var väll inte så speciellt intresserad från början utav marcus heller, eller varken ens brydde mig faktiskt. Jag trodde då att det krävdes större krav som tjej att få bli den lycklige Hehe ;P Vi pratade ju knappt så det fanns liksom inte ens på kartan då att det var möjligt att de någon gång skulle bli vi. ?! :D

2007 Någon gång i januari så berättade min kill kompis som jag gick i samma klass med och som spelade i samma bandylag som marcus om att han hade bett honom att fråga mig om jag vela komma upp och kolla på deras match på hällåsen då och tala om att han hade pratat lite om mig osv.
Men så hade han säkert gjor med massa andra tjejer det var väll så han börja, tänkte jag ;P och brydde mig inte, eller varken ens tog de på allvar då så jag gick inte ens dit. (A);P

Men så en dag i februari så ringde ett nummer mig, och jag hade ingen blekaste aning om vem det var eller kunde vara! Jag svara och han presenterar sig själv som marcus blomqvist, och jag dog innombords! han tog fullständigt andan ur mig. Vi pratade i timmar och det var om allt och inget. Det var sportlov och han var flera mil från mig och vi bestämde oss för att ses så snarast som möjligt när han kom hem. Dock hade han redan ett förhållande då men vi träffas under en kort tid i smyg, och till slut vart vi två, EN tillsammans! :D Då fick han mig att ändra uppfattning om honom, och det visade sig vara bra !:)

Vi är som sagt inne på vårt fjärde år nu tillsammans, och i sommras 8/8-10 förlovade vi oss livet är i fullgång. 
Vi har varit tillsammans ett par år, Delat ett par tårar, kallade varandra för fula smeknamn, kortare sagt " varit med om en hel del" Men oavsätt vad så älskar vi varandra fortfarande varandra lika mycket, Ialla fall jag dig hjärtat!! Jag vet inte riktigt vart jag hade stått idag, utan dig. Du har lärt mig nog mer eller mindre att vara människa. Du är min ängel. Det är du som får mitt liv att fungera, du är den luft jag andas och utan dig skulle ingenting fungera och jag skulle inte klara mig en sekund! Du har sådan stor betydelse i mitt liv och för vad som än händer kommer du alltid ha en stor plats i mitt hjärta älskling! Och DET VET DU !<3





     Min första kärlek tog mig någonstans, visade mig en sån plats som jag aldrig trodde fanns